Lulu Carter är lesbisk och jag har sålt min kropp för ett smycke! Eller....

Vems sanning är den sanna sanningen? Vad vet vi egentligen?
Jag badar skumbad med Lolita/Lulu och plötsligt är vi lesbiska!!
Jag tar emot en gåva av en vän och plötsligt är det helt ok för honom att luta sig
över mig med stinkande andedräkt och ,
titta ner i min urringning, krypa in under mitt skinn och med sina svettiga fingrar
röra vid mig på ett sätt som får mig att vilja "kasta upp" .
Han ger mig gång på gång gränslöst sexuella kommentarer
samtidigt som han ler ett lismande leende. -Du är väl glad över ditt smycke ?
Jag ville ju göra dig glad mitt hjärta!
Han är en man som bär in tung sunkig luft över min tröskel ...
och som njuuuter
av att Lulu Carter och jag "har ett lesbiskt förhållande"
Han är en man som sedan några år tillbaka velat "fixa" mitt liv... och jag ....
Jag tror att jag måste vara en tacksam nigande prinsessa som ler
och har överseende med alla hans vidriga projiceringar
för egentligen är det nog synd om honom....
egentligen menar han nog inget illa.... och kanske... om jag försöker förstå honom ...
kanske jag kan hjälpa honom vidare..
Jag hör ju själv hur osunda dessa tankar är.
Jag betraktar mina känslor och dessa mina tankar...
Och .Jag VET att det inte är så.
Jag VET att hans gränslöshet
inte är något jag måste svälja för att skydda pojken i honom.
Men ännu har jag en bit att gå för att med kraft slå igen dörren,
för att med helig vrede väcka Gudinnan Kali i mig....

Det nakna i mig vill skyla sig.
Skulden
min trogna följeslagare
lägger sig nu som en tung stinkande man över mitt bröst.
Jag frågar mig själv om mitt brott, och jag svarar : jag finns.
Det är inte så att jag vill dö. Jag vill bara inte synas,
inte höras så mycket-
Det låter för mycket när jag går över golvet.
Så jag går hellre på stranden då hörs jag nästan inte alls...
Men min oförmåga att dra mitt svärd när det är berättigat
gör att syret inom mig tar slut och jag känner hur jag längtar bort,
jag vill försvinna, torka mina tårar med jordiga händer
och gräva ner mig själv i den jord som alltid burit mina vacklande steg.

Och hans händer är som vore de av bläck och oljedrypande fjädrar,
när de ristar in sitt bomärke i min själ.
Och det gör att jag vänder skammen inåt,
den slumrande vulkanen vaknar men finner ingen väg ut.
Lavan glöder och flyter åt fel håll,
den förgör mitt inre eftersom jag inte lärt mig att sätta gränser
och ge tillbaka det som inte tillhör mig.
Jag blir ett barn.
Jag sitter i äppelträdet och tänker aldrig komma ner igen.
Vägen till hans nåd slutade i ett brinnande gehenna.
Detta är varken början eller slutet.
Hela mitt liv har jag burit detta kontrakt under huden, troligen längre.
Sten efter sten murade män, efter min kroppsform och med mitt godtycke.
men detta, detta hade jag ingen aning om.
Ett kontrakt, målat i olja på duk. en själens tatuering.
Varje penseldrag; en rispande rörelse: en utdragen värk i en förlossning utan slut.
Och när jag nu snyter mig i tröjärmen och säger; Detta är sanningen om mitt liv!
och går min väg...
Vart ska jag då ta vägen?När min själ sitter uppspikad på en bländvit himmel av krossat glas.
Till Salu.
Men vad kostar en själ.
Vad kostar en själ utan ram,
och...är den avdragsgill i deklarationen?
Nej systrar. Nu får det vara nog. Låt oss välkomna Kali när hon behövs.

Låt oss sluta vända andra kinden till.
Låt vulkanens lava glöda och flyta fram fritt istället för att som jag, vända den inåt!
Love is Always The Answer
Z
BokTips: " SKAMLÖS- Låt oss bära våra ärr med stolthet! "
"Lisa Swahn har på ett nära ,
intimt och berörande sätt beskrivit sin uppväxt
och delar med sig av många svåra händelser bla övergrepp.
Hon ger inspiration och konkreta tips att ta sig igenom
och orka bära de ärr, smärtor vi utsätts för i livet.
En bok för dig som behöver stöd i att våga leva fullt
i med allt som är och känns. Utan skam över det du inte kan förändra "