Det är en ljuvlig lördag och solen glittrar på de snöbeklädda granarna utanför mitt fönster. Det är en dag som gjord för kärlek, innerlighet och stillhet. Lolita/Lulu njuter sin Pirat någonstans på hemlig ort och jag Z - längtar efter min kärlek...

Ibland är längtan det enda vi har... och vi ser inte att den innerliga längtan efter kärlek som bor i våra hjärtan innerst inne  är en längtan som handlar om att komma hem till oss själva, bli hela, få "vara" kärlek. Det är så lätt att projicera detta utanför oss själva... och när vi gör det kommer ingenting att någonsin i längden tillfredsställa vår innersta längtan. Idag kan jag ge mig själv det jag längtar efter. Idag kan jag behandla mig själv med innerlig kärlek. Idag kan jag börja se mig själv med en älskares ögon. Och i den blicken kan jag leva med mig själv och om jag möter en kvinna eller en man att uttrycka denna min kärlek med så är det underbart. Om inte, så finns det all anledning att fortsätta se mig själv med den blicken. Hela tiden. Det är inte lätt alltid - men en välsignelse när jag väl gör det.