Varje stund är du i mitt medvetande
varje andetag.
Sedan den dag ...ljusår härifrån då jag först såg in i din själ ...
andas jag in din kärleks väsen och blir den jag verkligen är ...
andas jag ut ljus...
ett ljus som vill falla
likt stjärnregn av välsignelser
över jorden..
Jag ser våra stjärnbilder på denna nattliga himmel
och jag ler där jag ligger på tornrummets svala golv.
Jag hör dina fotsteg i sanden, jag blundar, smälter och faller lycklig
genom världarna.
Jag landar mjukt ...
och vågskummet sköljer över mina fötter
när jag rör mig mot dig ...
Jag expanderar,
min själ breder ut sig
som en magnoliablomma i gryningsljuset
Och nu ser jag en tempelträdgård bortom haven
en tempelträdgård där du vandrar
Där du vandrar och vilar i gräs av okammat kvinnohår
under uråldrigt talande träd
och där du ber ... och får dina böner besvarade
Därför att Du är bönen
och Du är också dess djupaste svar
Så har det alltid varit, min älskade.
Så skall det alltid vara.
Det är din bestämmelse: Att du skapar världen för varje steg du tar
under magnoliaträdens hängivna himmel.
Och väver en väv av oändlig skönhet med trådar av solgudens vitaste kärlek av guld.
En kärlek som inte låter sig fångas i ord eller sköna penseldrag
men som pulserar
likt alltets innersta hjärtslag
genom din andning i mig...
genom min andning i dig ...
Så återtar allt nu sin rättmätiga plats i en värld vi inte trodde fanns
Vi kupar våra händer och låter dem fyllas med ljusår av innerlig längtan
och i vår andning löses allting upp... Allting löses upp
och blir till ljus...och ljus...och ljus...
Och Allt som levde utav smärta måste dö
Är snart ett minne klätt i skugga
en tragisk saga utan hemvist
en smärtsam dröm som sakta suddas ut...
Nu återvänder ljuset till vårt tempel:
Min kropp omslutande din...Din kropp omslutande min
Din kärlek penetrerande min fuktiga mjukhet med ditt helande ljus
Och längtande rör vi oss tillsammans mot havets yttersta punkt
för att bli ett med den tidlösa rörelsen
av inandning och utandning
Så uppgår vi i Allt och i Intet
och blir en himmel utav tysta stjärnor
vilandes
i universums helande hjärtslag:
Det ägg där våra själar föddes och kysste varandras gudomliga ljus
för mycket mycket länge sedan...
...och alldeles alldeles nyss...