..Simon&Garfunkel. Hörde denna med dom på radio nyss och blev så vemodig.. När Lucas var runt 2 år och Nicole nyfödd så bodde vi i NordNorge, där min dåvarande man tjänstgjorde som distrikts-läkare. Det bästa Lucas visste, förutom att gosa med sin babysyster var att gunga... Det var ofta över 40 grader kallt på vintern så det blev inte så mycket lek utomhus varför vi hade gjort iordning en underbar lekhörna till prinsen i vardagsrummet samt hängt upp en gunga i taket. Han kunde sitta i timtal i gungan och blicka ut med en drömmande blick genom fönstret på det vackra fjäll-landskapet. Jag undrade ofta vad han tänkte den lille mannen.. med sina stora stora blå ögon. Och alltid ville han lyssna på Simon&Garfunkel och särskilt den här sången. Om och om igen... Han kallade stycket för "Sprittenpeppenpa"... -mamma.. "meja fat"! (=mera fart)..och "meja sprittenpeppenpa".. alltså, följande: