Det känns så hemskt att sitta i direktsändning och diskutera plastikkirurgi en sekund efter att ha mött Thereses morbror och lyssna på denna hemska och smärtsamma historia! Hela upplägget känns makabert. Det gör ont i hela mig. Vad spelar det för roll om jag väljer att plastikoperera mig eller inte? Det känns så fruktansvärt oviktigt. Ja, jag står för att jag är fåfäng men INSIDAN är alltid viktigast!
Det känns märkligt att ens lägga tid på en debatt om detta. Min åsikt är och har alltid varit: Var och en gör som han eller hon själv vill. Punkt. Och när det gäller rollmodeller så har det varit så här i alla tider, på olika sätt. Låt oss istället i debatten fokusera på det som verkligen betyder något - för när vi till slut står vid Pärleporten är det bara en sak som är viktig: Hur vi varit som människor. Vår insida. Och det oavsett om vi plastikopererat oss eller inte! Om vi brydde oss mer om det skulle risken att ett så här fruktansvärt dåd skulle kunna ske minimeras drastiskt!!! Att se Tereses morbror och känna av denna vanmakt skakade om mig ordentligt och jag vill på det här sättet uttrycka mitt djupaste medkännande för Tereses familj. Jag är med er i mina tankar och mitt hjärta.
Frid och ljus över denna unga vackra kvinnas minne. Och all kraft till hennes familj!