Ja… nedbäddad är kanske att ta i.  Nedbäddad är ju ett ord som för tankarna till omsorg…som om en kärleksfull varelse i ömhet och medkänsla just tagit min bleka hand och hjälpt mig att på darrande ben kliva upp ur ett rosendoftande bad och som alltmedan jag flöt omkring där - bland rosenblad och eteriska oljor - varsamt bäddat min säng med nymanglade lakan för att just jag ska få känna hur det känns att bli omhuldad, ömmad för och…Nedbäddad.  

Men nej. Icke sa Nicke. Somliga får bädda ner sig själva. Somliga har som sagt ingen husbög och kanske hade det inte varit till någon nytta ändå. Just i det här fallet. (…-Ack vad är väl en bal på slottet...? )

 För det är inte den berömda ångesten som idag får mig att ligga i mörker och varken husbögen eller Lolita är på väg hit för att rädda mig. De håller sig nog gärna på några mils avstånd från en insjuknad fröken Z. Men som Lolita alltid säger : Vi har alltid varandra! Hjärtat känner inga avstånd. Och så är det! Inte många sanningar är vackrare än den. 

Jag pratade med Hb på förmiddagen i telefon och han utbrast -Men oj älskling !  har du influensan, då ska jag nog inte prata med dig… puss puss!  fick bråttom och ville lägga på... Och trots att jag bedyrade att han absolut inte kunde bli smittad genom telefonen kände han sig med ens lite krasslig.  

För man vet ju aldrig, det lär ju vara så att det alltid finns undantag från den berömda regeln och tänk om just detta visade sig vara ett sådant tillfälle. Tänk om han skulle vara den första att bli smittad och insjukna via telefon... vem skulle då sitta vid hans sjuksäng, badda hans panna och ringa till sjukvårdsupplysningen var tionde minut… för Lolita, sa Hb – har just nu fullt upp med att få sin bokstavsdiagnos fastställd...  Där tycker jag då att han överdrev en liten smula …men oro ska man aldrig förakta. Dock är han som vi alla vet i mycket, mycket goda händer.   

Dessutom är det inte den influensan jag har.

Visserligen känns mitt huvud som vore det inlindat i blöt tung bomull och febern vill inte ge vika…

Men nej, nej ...den influensan har jag inte. Utan någon vackrare... Rosendagg eller äppelblomsinfluensan kanske... 

En influensa som bara vill att man ska ligga ner och sova en vecka eller två. En som ger djupare drömmar och som när man så småningom vaknar igen, visar sig ha fördjupat ens insikter om livets viktigaste gåtor. Den influensan har jag. ... tror jag i alla fall… Ja. Vid närmare eftertanke tror jag verkligen att det kan vara så . Dags att vila lite kanske. För nu dunkar det verkligen i mitt huvud - som om någon, tex. en husbög höll på att knacka ner en vägg därinne….*

Och jag som hade en plan. Jag som visste precis vad jag skulle skriva ... Men det går ju inte nu. 

Jag hade tänkt skriva om hur det var på den tiden när jag lärde känna Lolita . 

När hon sökte sanningen på ett ashram i Indien och vandrade omkring med fotsid klädnad i djupaste rött … men det går liksom inte…jag känner mig alldeles för svag…Min feber förbjuder mig. Kanske en annan torsdag. Vem vet. 

                                                                    Ps. Om du inte sett denna film...Se den! Allt är inte alltid som det ser ut att vara. Änglars vingar är inte alltid synliga. Likt Lolita bär vi alla ALLT. Det gäller att ha förmågan att se bortom våra illusioner ds.