FOTSPÅR I SANDEN
En natt hade en man en dröm. Han drömde att
han gick längs en strand tillsammans med Gud.
På himlen trädde plötsligt händelser från hans
liv fram. Han märkte att vid varje period i
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde,
såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då
såg han att många gånger under sin levnads
vandring fanns det bara ett par fotspår. Han
märkte också att detta inträffade under hans
mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
gången jag bestämde mig för att följa Dig,
att Du aldrig skulle överge mig utan gå
vid min sida hela vägen. Men jag har märkt
att under de allra svåraste tiderna i mitt
liv har det funnits bara ett par fotspår.
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig
när jag behövde Dig mest."
HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älskar
dig och skulle aldrig lämna dig under tider
av prövningar och lidande. När du såg bara
ett par fotspår - då bar jag dig
(Tack Marie..)
Det är slut, och mitt hjärta brister.. Vår saga som började så vackert. En passion som inte går att jämföra med något.. Jag är ledsen att jag sårat Dig Piraten. Att jag "hängde" ut Dig...
Han vill aldrig mer prata med mig och aldrig förlåta.. det kan jag förstå. När kärleken är passionerad på det sätt vår var, så kan den lätt bli destruktiv... särskilt när det finns missbruksproblem inblandade. Jag kände nog att vårt förhållande var av det slaget, och att vi skulle "älska varandra till döds". Låter måhända dramatiskt och teatraliskt. Men det är min sanning. Jag tror att inlägget jag gjorde, och särskilt tillägget jag gjorde senare var mitt sätt att "sätta spiken i kistan".. att få ett slut. Men det var fult, fegt och elakt gjort av mig... Förlåt. Även om Du inte kan..så menar jag det verkligen. For what it's worth...
Anna B... vad kan jag säga..Annat än förlåt till Dig också. Jag tror inte det kommer skada Din karriär, och som jag senare förstod handlade Du i tron att min man var "fri", och jag vet inte exakt vad som är sanningen... Om han ville hämnas på mig? I såfall har Du blivit illa behandlad av både honom och mig. Jag är ledsen...
Nu skiljer vi oss.. Piraten och jag. Det känns fruktansvärt tråkigt och sorgligt. Och jag är djupt olycklig, för jag älskar honom fortfarande.. trots allt.
Amor omnia vincit.. trots allt. För även om sagan är slut, och skilsmässan ett faktum så lever kärleken vidare. Åtminstone i mig.
God Natt/
Lulu
Ps..än en gång TACK alla Ni underbara runt om i landet som finns där för mig.
Och döm oss inte för hårt. Framförallt inte Piraten. För även om han sagt elaka saker... så vet jag att han älskade mig djupt, och att elakheterna kom ur hans frustration att inte nå fram till mig med sin kärlek. Och Han har sina "sår" och sin historia. Som vi alla...Jag själv inte minst.