..min Farmor. Hon dog innan jag föddes så vi har aldrid träffats i det här jordelivet. När hemmet skulle delas efter mina föräldrars död var det just porträttet på Farmor som jag verkliggen ville ha i min ägo... Kan inte exakt förklara varför .. men hon har liksom hängt där på väggen.. tittat på mig med sin intensiva brunögda blick och sitt hemliga leende och alltid gett mig mod. Det har gått flera år nu sedan mamma och pappa gick bort. Vissa saker har jag inte ..orkat.. haft tid att ta i tu med. Min vän och kära "broder" Martin, som bor några vikar bortom mitt barndomshem har så kärleksfullt "inhyst" dessa ting. I väntan på att jag skulle komma dit... och liksom orka ta itu med "prylarna". Jag älskar min Farmor. Har aldrig träffat henne som sagt.. men vi har under så många år haft en dialog..Nu hänger porträttet av henne på min vägg här i Stockholm... and we speak to each other at this moment, while I'm writing. Kramar till Dig vackra Cecilia.

Kärlek och kramar.

VI HÖRS HELA TIDEN..... det är bara att stilla lyssna.... I tystnaden händer magin.