Ann-Louise skickade mig ett mess på dagen, att det var åska, hagel och driv-is på (i) KohLanta, så hon kunde inte blogga. Nu har ju den gode AL en viss tendens att överdriva, men jag tar det ändå på stort allvar. Jag hjälpte ju henne packa. Ja, om sanningen ska fram så var det nog så att det var JAG som packade åt henne. Under muntra tillrop drog jag fram en strålande trevlig tunika med strassapplikationer på och sa, "Den här med en svart bikini, STOR kvarnhjulshatt och mörka solglasögon så kommer du gå långt". Så det är ju med viss sorg jag hör att det regnar, för INGEN blir fin med regnvåt hatt, och hur vackra applikationer man än har så väger de liksom inte upp solen... Jag bara hoppas och ber, att solen snart lyser på det glada (?) Thailand, så att alla kan se vilken fantastisk kreation lilla Lu har på sig. Så om ni ser henne, luta er tillbaka och förstå; Att DETTA kan hon INTE ha skapat ensam...

Tack för ordet, Ann-Louise; simma inte på djupt vatten, det är där de största fiskarna finns...

Sov gott, det ska jag göra!