När jag var sju år var jag kär i konditorns son. Det fanns, så vitt jag minns bara en konditor i Gällivare, och hans son var jag kär i. Gossen hette Per. Han var liten och mörk hade olivfärgad hy och mörkbruna ögon som gnistrade av glädje.. han hade säkert samiskt påbrå, men jag minns inte alls hans föräldrar eller vad han hette i efternamn. Fast jag minns Per, och att han alltid doftade kakor..vanilj.. Han var min första kärlek och han lärde mig att älska dammsugare..dom man äter då såklart.. Och varje gång jag tar en tugga på en "syndig" grön dammsugare (händer inte ofta.. men ibland, sådär på nattkröken när man förlorat omdömet..) så tänker jag på Per, med de  pepparkornsfärgade ögonen och spjuvriga blick. Jag tror att han satte "standarden" för mitt val av män.. jag har alltid föredragit mörka.. och gärna med en doft av vanilj... ha ha.. Första gången jag såg en film med Johnny Depp så minns jag att jag tänkte -Johnny..hm.. såg nog ut som konditorns son när han var liten, och han doftar måhända vanilj...  Kramar./Lu