Detta har hänt... igår snurrade jag runt på ö-malm för att hitta parkering. Inget nytt under solen för det gör jag varje dag. Det är dock inte varje dag som jag bara "ger upp".. men det gjorde jag igår. Skulle in till min masserande Thailändska på Sabaispaa  , 90 min.. med  "Nok", den bästa av dom alla. Man kommer liksom lite närmare himmelriket.. jag lovar. När jag 90 minuter senare vacklade ut på gatan stod en polisbil vid min bil och först då såg jag hur illa det va.. med parkeringen menar jag då. Två hjul på trottoaren med halva fronten ut i gatan i korsningen. Inte bra. samlade mod och började gå mot bilen.. då kommer en bärgningsbil samtidigt som jag febrilt letar efter bilnyckeln som jag förstår att jag måste glömt vid massagebädden, vänder om OCH dom har hunnit gå och låsa.. jag var liksom sista kunden. Shit shit shit!!! Där tog modet slut (dagen igår var hopplös från start så det blev droppen) Jag gick bara rakt förbi alltihop och hela "härligheten", och in på en intillliggande restaurang, beställde ett glas vin och satte mig vid ett fönsterbord för att stilla beskåda bortbärgningen av min bil.. två polismän och två bärgare som i takt skakade febrilt på huvudet... Skit! Beställde med mig mat till familjen och travade moloken hem i snömodden. Så hände nåt besynnerligt. Min vän och kollega Monica ringer upp mig och säger att hennes polisvännina precis bärgat bort min bil, men bara ett kvarter, till en laglig och fin plats. Prisa Gud!.. som hör bön. Så kom idag.. jag vandrade upp till massagestället för att hämta den kvarglömda bilnyckeln. Tror Ni den fanns kvar? Nej.. ingen nyckel.. ej heller på restaurangen. Hem, leta efter extranyckeln. Borta. Va i helv... Sen var det dags att åka till ett möte med min agent. Inte ätit vare sig frukost eller lunch.. väska smink och agenda i bilen. DISASTER!!! Och "så ligger landet" fortfarande.. Fortfarande ingen nyckel i skrivande stund. Suck! En tröst dock.. Det var ett bra möte.