Kära.

 
 
En Vacker Kärlekshistoria -Trots allt. 
 
 
Efter bara några timmars samvaro och långt innan dom egentligen kände varandra såg han henne djupt i ögonen och sa
-det är fullständigt omöjligt att inte älska dig.
Hon log blygt och slog bort blicken för hon trodde honom inte.
Och i hjärtat brann en eld av hopp och längtan
 
Efter några dagar och nätters kärleksmagi upprepade han orden men med ännu mera kraft i sin vackra röst
-det är verkligen helt omöjligt att inte älska dig.
Hon besvarade ömt hans kärleksförklaring men hon trodde fortfarande inte på honom.. hon vågade inte..
  Och hennes hjärta var uppfyllt av förälskelsen.
 
Månader gick.. och dom firade sitt första år  och hon fick så ofta höra honom säga dessa kärleksfulla ord
-Min älskade, förstår du hur absolut omöjligt det är att inte älska dig.
Och hela tiden övertygade den inre rösten henne om att det inte var sant.
 
Månader blev till år och kärleken blev komplicerad och ibland destruktiv.
Orden var ofta hårda och fördömmande, men däremellan så kom den innerliga och vackra kärleksförklaringen
-Min Gudinna.. mitt allt, vad som än händer så är det helt omöjligt att inte älska dig.
Men.. nej. Hon trodde honom inte.
Och det plågade henne.
Det var ju inte hans fel, eller hennes. Det var ingens fel.
 
Och så en dag försvann han. En enda mening sa han innan han var borta..
-jag vill inte längre, för jag orkar inte älska dig.
Sen blev allt tyst. Och hon blev förtvivlad men på samma gång så märkligt lugn. Hon hade ju alltid vetat..
ändå så brast hennes hjärta i tusen små skälvande bitar..
  Fast hon visste ju någonstans, att också detta var kärlek.
 Och till slut så trodde hon ju också på hans ord.
 
Trots att han inte längre finns vid hennes sida och inte kängre ska vara hennes man..
så vill hon så gärna säga honom att hans kamp var modig och vacker. Och..
-Det är faktskt alldeles omöjligt att inte älska DIG.
 
 
(Amor Omnia Vincit)
 

 
 


.. just like a little girl..

[No text]


Being a woman...

 

 

"En liten pojke frågade sin mor: "Varför gråter du?" "För att jag är kvinna", svarade hon honom."Det förstår jag inte" svarade han. Hans mor gav honom en kram och sa:"och det kommer du heller aldrig att göra."...

Den lille pojken växte upp, fortfarande förundrad över varför kvinnan gråter. En dag frågade mannen:"Gud, varför gråter kvinnan så lätt? "Gud svarade:

"Då jag skapade kvinnan skulle hon vara någon speciell! Jag gjorde hennes skuldror starka nog till att bära världens bördor och ändå mjuka nog till att kunna ge tröst... Jag gav henne inre styrka till att kunna uthärda att föda barn. Jag gav henne en hårdhet som tillåter henne att fortsätta när alla andra ger upp, och till att passa sin familj även under sjukdom och utmattning. Jag gav henne känslor till att helt osjälviskt älska sina barn, även när de har sårat henne djupt...

Och slutligen gav jag henne tårar att fälla. De är hennes exklusivitet att använda när hon har behov för det. För ser du: Det vackra med en kvinna är inte de kläderna hon har på sig, inte heller den kropp hon har, eller hennes hår. En kvinnas skönhet skall ses i hennes ögon,för det är dörren till hennes hjärta - där kärleken bor." 


8:e Mars....

Här en liten bild från dagens begivenheter... Kvinnomöte på min bakgård. Från vänster Lulu, Z, Tottan & Åsa. Vad vi avhandlade är än så länge hemligt- men vi var rörande överens! Länge Leve Systerskapet!!!
 
 
 
En vacker sång till alla kvinnor på internationella kvinnodagen: 
 
 


Feeeber...

Ligger i min säng med varma täcken och yllefiltar...fryser trots att jag har hög feber. Blev nog lite nerkyld i förra veckan. Ska kurera mig nu. Z är här och pysslar om mig lite samtidigt som hon gråter av hjärtesorg... Livet gör ont ibland - men jag vet att hon är stark. Vi stöttar varandra. Så det så!

Keep on walking sister!


A gooooood ohh.. so gooood..

..song.. don't really know-- about the spanish though..?... kind of.. cute I guess. But the song.. the song is FANTASTICO!! (ha ha ha)


till..

..den som det berör.Jag älskar dig.

 

En gång till just för att den e.. så plågsamt vacker egentligen...


ja ja.. såklart.. vemod..

 

 


Den som bara hade ett par Uggs.

Det är kallt..riktigt riiiktigt kallt.. Var på en inspelning idag på Ekerö med mina kollegor.. och det var såååå galet kallt.. tänk va.. den som hade ett par UGGS.. Jag har "nästan" ett par.. en kopia som jag köpte för ett par år sedan.. ganska varma, fast nu dock så oformliga och fula.. men wow.. jag ska önska mig ett par UGGS.. Jag är så otroligt trött på vinter, i alla fall just idag. Är inte Ni..?

 


Gästbloggare Z/ I min dröm...

I min dröm var allting vackert. Jag var ett barn och kunde flyga. På andra sidan vattendraget låg en liten men innerligt magisk stad. Dit flög jag, tätt tätt över vattenytan och landade i en helt ny värld. Varje steg jag tog var lustfyllt, allt jag såg gjorde mig lycklig och nyfiken, inspirerad och fick mig att le.

Gatorna var kullerstensbelagda med ametist, rosenkvarts och grönblå skimrande stenar. Varje sten hade en ton som ljöd inom mig när mina fötter rörde sig fram genom staden och husen längs gatorna var byggda av träd från de närliggande skogarna. Varje hus kunde tala, de talade ordlöst men jag kunde ändå uppfatta tonen, nyansen och stämningen. De var som goda fäder och mödrar från en svunnen tid och nu hade deras själar fått nya kroppar i form av sekelskifteshus. Jag vaknade precis när ett av husen skulle berätta sin hemlighet för mig.

Det var en vacker dröm. Jag längtar tillbaka. Kanske drömmer jag så just nu eftersom jag åter igen blickar inåt och försöker läka mitt inre barn..." Att du bara orkar "säger Lolita till mig när jag berättar om boken jag läser för tredje gången. Bli vän med ditt inre barn...- "HerreGud" säger hon och ser lite trött ut, jag har en hel jävla barnkoloni inom mig - och utan kolloledare i sikte! ....

Så kanske är det där vi ska börja...Bli vår egen bästa kolloledare för alla våra inre barn, säger jag ... Trösta, snyta, pussa på och ge dem allt som de behöver... Jag blev inte bara lite trött vid tanken på allt som skulle krävas och tänkte att det skulle vara skönt om det var någon annan som kunde ta hand om det hela...muminmamman tillexempel....det kändes plötsligt som om hela mitt inre var fyllt av figurer från mumindalen; det osynliga barnet, filifjonkan hemulen och... oj oj oj... vad det kändes rörigt...

Jag la mig ner på soffan och bläddrade förstrött i boken ...Där ser du, sa Lolita och log.

Sen ordnade vi iallafall ett stort kalas med saft, hallontårta och obligatorisk fiskdamm men när vi ringde HB och bjöd in hans inre barn tackade han konstigt nog nej och påstod att "dessa inbjudna" inte var hemma och inte heller väntades hem de närmsta femtio åren... Dessutom undrade han försynt om han skulle ringa någon snäll farbror i vit rock ... Men till det tackade vi nej. Vi ville ha tårtan för oss själva. Och spara en bit till muminmamman, förstås....

" Känslor är våra barn.När vi slappnar av mer och accepterar vad vi faktiskt är börjar vi be våra avvisade barn att komma tillbaka in.

Så snart vi önskar våra förvisade barn välkomna tillbaka in, förvandlas de. När vi välkomnar känslorna kan vi transformera dem."

Arjuna Ardagh