Länge var våren en smärta i min kropp, jag ville inte lämna stillheten och det varma vintermörkrets vagga. Långsamheten och blickandet inåt fick inte störas men så kom våren ... Trots att jag bad den om att dröja, så kom den ändå...och påminde mig om allt det som jag helst ville glömma... Så oerhört vackert men smärtsamt..
Min själ behövde ett hölje, en glödande eld att sitta vid, fårskinn och mjuka varma filtar av lenaste ull att värma mig. Tystnaden som vintern bjöd var en modersfamn som tillät mig att blicka inåt mot varandet.
Med våren kommer öppnade fönster, nya undersköna dofter och ljusare kvällar... Och Lolita/Lulu min älskade syster ringer och på något sätt övertalar hon mig att lämna min spirande förort för att “kureras”.Slappna av älskling! Ingenting botar ett brustet hjärta som ett litet ”lyft” … säger Lolita och spänner ögonen i mig med bestämdhet och innerlig kärlek. Och det är inte fel att ta lite hjälp av den nya tekniken….
Jag tänker inte spruta in någonting, protesterar jag och det blir liksom bromsspår i asfalten efter mig… och inga knivar får komma nära mitt ansikte. Om jag absolut ska åldras så vill jag åldras naturligt och älska mig själv precis som den jag är.
Ja ja.. jag vet det, min söta lilla waldorfmamma! Det är just därför vi ska åka till Merja på Söders Spa. Kom nu sötnos, lita på mig! säger Lolita och jag tittar lite skeptiskt på henne… Du behöver piggas upp och få lite hjälp på traven att bejaka din skönhet, säger Lolita och petar in mig i en taxi. Jaxon har just återfunnits efter att glatt ha sprungit bort sig i Humlegården eftersom Lolita haft fullt schå med mig … så vi är lite sena.
Tydligen ska jag nu genomgå det senaste inom ”ansiktslyft” utan vare sig kniv eller botox. Med någon sorts vakuum och radiofrekvens ska min hy föryngras… och jag måste erkänna att det trots allt känns både lockande och förbjudet. Som när barnen var små och jag fick några Pampersblöjor i reklam på posten…. Jag som inte kunde tänka mig att använda något annat än tygblöjor bytte till min förvåning raskt åsikt i största hemlighet…
Jag andas ut när jag möter Merja. Hon känns så naturlig och ödmjuk och förklarar allt på ett sätt som får mig att känna att den här kvinnan skulle kunna få göra vad som helst utan att jag skulle vara det minsta rädd. Hon har tänt ljus och det doftar gott .Nu är jag lugn och förväntansfull, den vackra musiken gör att jag slappnar av ännu mer.
.
Men Lolita får börja. Där går gränsen. Jag vill titta på. Bli lite lugnare. Lolita. Min vackra syster, hur ska hon kunna bli vackrare än vad hon redan är… inte en rynka i sikte! Efter över en timma under Merjas händer och diverse tekniska nymodigheter, vaknar hon upp som en Törnrosa och ser sig omkring, och jag ljuger inte; hennes hy strålar och hon är vackrare än någonsin.
Jag lägger mig raskt ner under den mjuka filten och säger; Gör vad du vill! Och det gör hon… Och fåglarna kvittrar och snödropparna öppnar sig mot solen och min hy är snart som ny, skimrande len som mjukaste sammet …..och åter igen har jag till min förvåning bytt åsikt… Och i allra största hemlighet bokar jag ett återbesök… Där ser du, säger Lolita! Jag visste väl att jag kunde få dig på fall…Hon ler som bara hon kan göra - men hon gör ingen hemlighet av att hon tänker komma tillbaka. Jag har mycket att lära.
LOVE IS ALWAYS THE ANSWER
Z