och invigning av det nya Ikea. Trevligt och välorganiserat. Bor på mysiga Hotell Mayfair. Visste Ni att det finns 303 Ikea-varuhus i världen varav det här är det näst största. "Kungens Kurva" är störst i världen.. såklart!! Och min vän "Billy" fyller 30 år. Har ett framträdande kvar om några timmar så jag skyndade mig till hotellet för att bli lite ompysslad.. och ta en "Tupplur".. Återkommer/Lu

 

Det känns så hemskt att sitta i direktsändning och diskutera plastikkirurgi en sekund efter att ha mött Thereses morbror och lyssna på denna hemska och smärtsamma historia! Hela upplägget känns makabert. Det gör ont i hela mig. Vad spelar det för roll om jag väljer att plastikoperera mig eller inte? Det känns så fruktansvärt oviktigt. Ja, jag står för att jag är fåfäng men INSIDAN är alltid viktigast! 

Det känns märkligt att ens lägga tid på en debatt om detta. Min åsikt är och har alltid varit: Var och en gör som han eller hon själv vill. Punkt. Och när det gäller rollmodeller så har det varit så här i alla tider, på olika sätt. Låt oss istället i debatten fokusera på det som verkligen betyder något  - för när vi till slut står vid Pärleporten är det bara en sak som är viktig: Hur vi varit som människor. Vår insida. Och det oavsett om vi plastikopererat oss eller inte! Om vi brydde oss mer om det skulle risken att ett så här fruktansvärt dåd skulle kunna ske minimeras drastiskt!!! Att se Tereses morbror och känna av denna vanmakt skakade om mig ordentligt och jag vill på det här sättet uttrycka mitt djupaste medkännande för Tereses familj. Jag är med er i mina tankar och mitt hjärta. 

Sätt dig ner och vänta på din själ, läste jag i en bok en gång för länge sedan när jag precis hade skiljt mig. En klok indian hade tydligen sagt det och jag tyckte att det lät både vackert och insiktsfullt. 

.

 

Han sa att det tar tre dygn innan själen hinner ikapp kroppen om man reser och jag, jag hade ju rest i tjugo år genom ett väldigt snårigt landskap och inte stannat en enda gång på hela vägen så det skulle nog ta lite längre än tre dagar innan min själ hunnit ifatt mig...så jag inte bara satte mig ner, jag la mig ner i min säng, drog för linnegardinerna drog ur telefonen och väntade på min själ...och när den äntligen kom så hade jag somnat ...och jag sov så djupt, jag sov så väldigt djupt ... en hel sommar och en halv höst....och en liten stund till...

 

Det var så vilsamt och så smärtsamt...och jag grät alla de tårar jag inte visste att jag hade och mitt hjärta var ett hjärta som slungats ut i mörkret och som nu sjönk mot havens botten. Så förlorade jag allt jag trodde att jag ägde och jag lät det ske.Så en gryning många år senare hörde jag Lolita viska något i mitt öra: Upp och hoppa! viskade hon med sin allra snällaste röst. 

Inte så där nedvärderande som pappa gjorde när jag var liten, när han kom in klockan sju , tände lampan och ryckte av mig täcket, utan med en mjuk och innerlig kärlekröst; upp och hoppa nu älskling! Nu har du legat där och gråtit i nio år, skulle du kunna tänka dig att prova något annat? Och i ett svagt ögonblick sa jag att jag skulle kunna tänka mig det. Att prova något annat alltså. Jag ångrade mig nästan genast för det kändes så tryggt där under mitt täcke. Men hon höll mig i handen. Hon lät mig gråta färdigt. 

 

Hon var en famn att falla in i. Och hon fick mig att skratta alla mina oskrattade skratt. För så är det, vi bär inte bara ogråtna tårar i vår tålmodiga kropp, även de oskrattade skratten bär vår sorg och vill få finnas, vill bubbla och förlösa oss i vår djupaste smärta. Jag säger ofta att vi är så olika Lolita och jag och det är sant. Men det finns en sanning som är större och det är att vi är så oerhört lika. Och i allt detta mörker och i allt detta ljus växer den vackraste av blommor: Vänskap. Systerskap. Igenkännande. Tack min älskade Lolita för alla de gånger du hållit mig i handen när spången över avgrunden sviktat och du låtit mig falla utan att döma mig ...genom universum... mot din kärleksfulla famn. Det är vänskap - på riktigt. Tack!

..onsdag kväll då ja.. Ior och Fredrik (gulliga killar) va på besök i morse. Det var trevligt... Sedan var Buster och jag på en långpromenad.. och nu har jag precis ätit soppa. En väldigt stillsam dag. Jag är inte van vid den typen av dagar. Jag hade inte ens en lista idag. Behövde i allafall bara komma ihåg två saker. Magiskt. Faktiskt. Hb är som bortblåst och barnen likaså. Det är alldeles stilla. Tänk att man kan bo precis invid stureplan och ändå är det.. här inne i min lägenhet knäpp tyst. Väldigt skönt. I alla fall just nu. Återkommer/Lu

 

"Er glädje är er sorg utan mask. Samma källa, från vilken ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar.

Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.

Tillsammans kommer de, och när den ene sitter ensam med er vid bordet, kom då ihåg, att den andre sover i er säng"

(han.. Kahlil Gibran igen..)

jag hoppas han har rätt...

 

..hair.. like in the good old days.

 

Hade svårt för att bestämma mig vad jag skulle välja.. snagga mig, raka av det.. eller bli mörk... valet var rätt lätt.

Buster och någon från "the Pirate Bay" snarkar högljutt i soffan... och jag ser på min favoritserie "siters and brothers". Ska sussa snart. Får celebert frukostbesök från TV4 imorgon.. och så Ior förstås.

Love u All/Lu

 

 

ps... snart kommer "lillebror".

 

 

[No text]

 

 

 

Lolita. Vem är Lolita. Frågan dyker upp varje vecka. Återigen får jag skriva ett litet lexikon för den oinvigde:

Lolita = Z:s tilltals & kärleksnamn på Lulu.

Z = undertecknad, vän och själssyster till Lolita/Lulu, som har fått förmånen att gästblogga här ....

En kropp. Att leva i en kropp. Ett sätt att bli synlig och bära sitt liv genom världen.Det blir liksom enklare så, älskade systrar. Kanhända. Men ändå. Plötsligt blir jag smärtsamt medveten om vidden av denna uthålliga tjänarinnas arbete och hur mycket jag tagit henne förgivet - utan att ge henne vad hon behöver, vad hon längtar efter och vad hon verkligen förtjänar. Hur jag till och med föraktat denna fantastiska skapelse..(och jag vet att i detta är jag inte särskilt ensam) Och jag har önskat mig en annan kropp, åtminstone delvis. Och hur långt har jag kommit med det... Ja rätt långt faktiskt - rätt långt - ner i självföraktets avgrund.  Och ibland har jag fått hjälp som jag utan att tveka tagit emot. Av trasiga män. Av tidernas ideal. Tills jag kom till en punkt. En punkt där livets innersta väsen åter skymtade bakom slöjorna. Och plötsligt, som om en ny skapelse av uråldrig skönhet trädde fram genom tidevarvens dimmor, såg jag henne: En mycket vacker kvinna, full av visdom, kraft och kunskap - Min kropp.Denna ödmjuka tjänarinna.

Hon som så troget och uthålligt i alla dessa år burit mitt liv och mina drömmar,min lust, min smärta, min glädje och alla mina tillkortakommanden.Hon som helt perfekt skapat ett varmt och närande kärleksrum för mina vackra döttrars första tid på den planet vi kallar jorden. Hon som gett mig allt. Hon som gett mig sig själv i gåva så att jag kan uttrycka LIV genom henne. Oavsett. Med eller utan lyft. Med eller utan hjälp på traven från Akademikliniken...Det spelar verkligen ingen roll. Det här går djupare än så. Det ena behöver inte utesluta det andra...så länge vi öppnar oss för gåvan att se och älska våra kroppar, våra själar, vårt kraftfullaste ljus och vårt mörkaste mörker. Allt är som det är. Utan värdering. Och om vi kan hedra oss själva och våra vackra starka kroppar för vad de verkligen ÄR, KAN och har BURIT så har vi kommit långt. Oavsett. Min underbara kropp. Hon som gett mig sig själv i gåva så att jag kan uttrycka LIV genom henne. Tills jag inte kan det längre. Då hennes kronblad faller mot jordens mittpunkt och åter blir till rent ljus.  

ps. imorgon kan du läsa om Lolitas bröstoperation i expressen ds.

Love is Always the Answer

Z

Luta dig tillbaka, slut ögonen och låt tonerna från den här musiken fylla din unika kropp...

..tycker jag Ni ska köpa idag om Ni vill läsa om min "hyllborttagning".. d.v.s.. brösten. Lite läskiga bilder dock. Och alla Ni kvinnor som funderar på större bröst.. tänk efter före och gör inte "hyllan" så iögonfallande att Du slutar få ögonkontakt med det motsatta könet. Om Ni förstår..

 

Jack har..liksom hittat den perfekta storleken... Mr. Nicholson skulle jag hellre se djupt i ögonen...